När du mår som bäst Tjugonde Naprapaterna

Örn, barfota eller dämpning?

Barfota eller rejäl stötdämpning. 

Tänkte kasta mig in i denna heta debatt där det sorgligt nog enligt många är svart eller vitt. Antingen eller, barfota eller kraftigt dämpade skor. Varför måste man tänka så om det finns forskning som visar både på goda och mindre bra resultat gällande skadeprevention. Kostfrågan är också ett sådant ämne som berör väldigt många människor. Har nästan blivit lite sektvarning på detta, där allt annat är förkastligt om man inte gillar ex. LCHF, GI, no food, 5:2 blabla.

Ibland önskar jag att jag var en örn eller ett annat rovdjur. Jag tror knappast att de andra örnkompisarna ifrågasätter mig om jag äter en kanin och undrar varför jag inte äter gräs eller råtta. De struntar fullständigt i detta och lägger inga värderingar på detta. Nog om mat och vad man ska äta och inte äta. Gillar ni mycket mat och god sådan då ska ni definitivt ta en tur till Berlin och äta Currywurst och schnitzel, kanske inte i kombination med varandra, det testade jag.

Jakten på dämpning

Under flera decennier har sportskoföretag arbetat med att försöka hitta lösningar för att dämpa stötkraften och för att undvika skadlig pronation. Lösningarna har varit material som ska dämpa och kontrollera fotens rörelse. Forskningen är däremot inte entydig om att stötar och pronation verkligen leder till större skaderisk.

I motsats till den utvecklingen har det kommit en våg av extremt lite dämpning och stöd, sk. minimalistiska skor. Vilka är för och nackdelarna?, Och vem ska använda dem? De flesta bra serier (typ Baywatch) har en cliffhanger så det tänkte jag skriva om nästa blogg inlägg. Hoppas att ni förstår att jag gillar ironi.

Under 70-talet hade man precisa och pålitliga kraftplattor som användes i laboratorier där man kunde mäta reaktionskraften när kroppen är i kontakt med golvet, det vill säga under kontaktfasen av ett löpsteg. Kort och gott när foten är i marken. Här såg man att kraften kunde vara mellan 2-3 gånger kroppsvikten. Än mer intressant är att kraften var som störst vid hälisättning sk. impact-kraften vilket ansåg som skadligt framför allt för fot och knäleder.

Rörelsekontroll

En annan sak som drivit utvecklingen av löparskor har varit rörelsekontroll. Främst den rörelsen som  heter pronation, då foten viker inåt vid hälisättning. Pronation anågs höja en rad olika skador, hälsenssmärta, knä-, höft och ryggproblem.

Kroppen lyder inte alltid dina skor

I en studie om hur mekaniska förändringar på skor påverkar  rörelserna i de små lederna i foten, visade forskarna att sådant antagande inte behövde stämma.

Rörelserna registrerades med hjälp av markörer på metallstift som borrades in i åtta olika ben i foten. Ett kamerasystem filmade dessa markörer och forskarna kunde beräkna den 3D rörelsen av varje ben i förhållande till de andra. Testpersonerna fick gå och löpa med skor so ahde vanliga sulor och i skor med sulan delad i en främre och bakre del.

Förväntningarna på experimentet var att den delade sulan skulle tillåta mycket större rörelseomfång i fotleden än den hela sulan. Resultatet visade dock att det inte fanns någon signifikant skillnad i rörelseomfång mellan skorna. Ett tydligt bevis på att foten, eller kroppen, inte behöver följa det som vi tror att en modifiering av skorna ska tvinga den till.

Rätt intressant va!?

Detta var en förhandstitt på nästa blogginlägg med förhoppning  att gå in med öppna sinnen och en ödmjukhet inför diskussionen barfota eller rejäl stötdämpning?

Referenser
Van der Worp, Br J Sports Med. 2016. 50(8): 450-457
Nigg, B. Clin j SPorts Med. 2001. 11(1):2-9